Tiden står stilla ibland

 Idag är det ett år sedan Helena gick bort och det har

varit en tung dag. Chocken känns fortfarande alltför stor

men livet måste gå vidare.

Jag försöker i svåra stunder att tänka på  allt härligt vi 

upplevt, som här i Leksand tillsammans med alla barnen

någon gång på 90-talet.

(Jag minns att jag sydde våra klänningar:)

Helena har alltid ställt upp för sina vänner och 

hennes humor och smittande skratt saknar vi alla

väldigt mycket. Det känns fortfarande overkligt att vi

inte längre kan ringa och prata om ditten och datten.

Även om jag har många underbara vänninor kan 

ingen ersätta det vi hade tillsammans.

Som sagt, livet går vidare och på mässan beställde

jag en del klänningar från Pernilla Wahlgren.

Den här är jag väldigt förtjust i men den kanske

är lite väl kort i modellen för en 58-taggare:)

 Jag tycker om det kvinnliga snittet de har och

den här grå tror jag att Helena skulle ha tyckt om.

 Förstås en hel del 50-tal över dem.

Den här vill jag ha till fest!  Den har ett rosa

glansigt tyg under och en häftig svart spets ovanpå.

Jag avslutar med att önska er alla en vacker, snöig 

och solig helg!

Ta hand om varandra och njut av stunden!

Kram/Maria